Att ha ett barn eller själv leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) innebär ofta att man behöver stöd från flera olika håll. I Sverige är det myndigheter och offentliga aktörer som ansvarar för mycket av det stöd, de resurser och de rättigheter som finns.
Men här uppstår en stor utmaning: systemet är splittrat. Varje myndighet har sitt eget tydliga ansvarsområde, sina egna regler och sitt eget arbetssätt. För den som söker hjälp kan det därför kännas som att navigera i en labyrint där dörrarna bara öppnas om man hittar rätt nyckel – och nycklarna är spridda på olika ställen.

För många NPF-föräldrar blir detta en prövning i tålamod och uthållighet. Man tvingas ofta kontakta flera olika myndigheter, lämna in samma information flera gånger och ändå riskera att hamna mellan stolarna. Även om myndigheterna arbetar för att skapa en mer inkluderande miljö, saknas ofta en sammanhållen väg in för familjer som behöver snabb och samordnad hjälp.

Några av de mest centrala myndigheterna är:

Skolverket – ansvarar för att utbildningssystemet håller hög kvalitet och att elever med NPF får rätt anpassningar.

Socialstyrelsen – tar fram riktlinjer och vägledning för vård, stöd och bemötande vid NPF.

Försäkringskassan – hanterar ekonomiskt stöd och rättigheter för personer med NPF och deras anhöriga.

Tillsammans är de viktiga pusselbitar i stödsystemet, men utan ett tydligt samarbete mellan dem riskerar många familjer att få vänta länge på den hjälp de faktiskt har rätt till.